Varg i veum

Jag är en varg i veum, en dråpare av män

Jag kan aldrig, aldrig ta mig hem igen

Jag är fritt byte, laglös, hatad av alla

Men ingen vågar se i mina ögon så kalla

För de vet i sina hjärtan hur sanningen är

Jag är världens skapelse, jag lever som den lär

Vi är alla dråpare, livet är en dödsfärd

En evig känslokamp gör en mycket tärd

Ja, de vet i sina hjärtan hur sanningen är

Jag är världens skapelse, jag lever som den lär

Vi är alla mördare, en del dock utan mord

Det är svår kamp här på Helvetets jord

Åh, det är svårt att leva, svårt att ursinnet hålla

Svårt att koppla besten, hålla odjuret i fålla

Svårt att hålla döden kvar i mina händer

Svårt att inte hugga till med skarpa tänder

Så otroligt svårt att bara stå helt still

När det enda jag vill är att dräpa, slå till

Så svårt att ha förintelsen i min själ

Så lätt att nedgöra, fälla, slå ihjäl

Jag är en varg i veum, en dråpare av män

Jag kan aldrig, aldrig ta mig hem igen

Jag är fritt byte, laglös, hatad av alla

Men ingen vågar se i mina ögon så kalla

För då de ser i själaspegeln hur sanningen är

Jag är som alla andra, de ser sig själva där

Vi känner alla känslan, vreden i vårt liv

Det kalla, heta ursinne som skär som en kniv

Ja, då de ser i själaspegeln hur sanningen är

Jag är som alla andra, de ser sig själva där

Vi har alla känt hur hela världen känts död

För att sedan flamma upp med ursinnets glöd

Åh, det är svårt att leva, svårt att ursinnet hålla

Svårt att koppla besten, hålla odjuret i fålla

Svårt att hålla döden kvar i mina händer

Svårt att inte hugga till med skarpa tänder

Så otroligt svårt att bara stå helt still

När det enda jag vill är att dräpa, slå till

Så svårt att ha förintelsen i min själ

Så lätt att nedgöra, fälla, slå ihjäl