Gångtrött

Jag är ännu ung, men kroppen värker ändå

Jag är så urtrött på att levande död gå

Jag är nyss född, men i sinnet redan grå

Mitt inre skriker evigt: Låt mig få förstå!

Varför lever jag så här, när jag vet min bot

Jag vet mitt livs fel, ty jag är mitt enda hot

Jag vet hur jag skall göra för att få bort all sot

Men ändå går jag mörk, ändå tar det emot

Var hittar jag den styrka som krävs för detta

Att sluta umgås med lättja och göra det rätta

Jag vill det verkligen, med en brinnande hetta

Men väljer ändå fel väg, den som är den lätta

Vårvärme

I begynnelsen var ordet, ordet var fågelsång

I vårens vindar är allting nytt, åter på språng

Världen går åter till livet, livet åter till oss

Det gamla, kalla förloras i en vårkylig fors

De lärde, de vise må påstå vad de än vill

Vi vet att det är med våren ett nytt år blir till

Vi vet att ett skott, en knopp är början till allt

Vintern, kylan och döden har slutligen gjort halt

När solen skiner över moderjorden

Lyss till de enkla orden

Sjung med i vårens upplyftande sång

Föds på nytt, än en gång

Sträck upp era händer och virvla runt

Skrik tills syret blir för tunt

Dansa med i vår kretsande ring

Glöm så alla gamla ting

Om vintern är allt i tillvaron alltför grått, för dött

Det är liksom livet självt har åldrats, blivit sprött

Världen är stilla, som invid den dödssjukes bädd

Allting är svept i mörker, världen är sorgeklädd

De av snön och kölden tyngda när en oro

Ett stilla, enkelt ljud väcker dock deras tro

De inser att om världen någonsin faktiskt dör

Kommer det nog inte att vara fågelsång de hör

När solen skiner över moderjorden

Lyss till de enkla orden

Sjung med i vårens upplyftande sång

Föds på nytt, än en gång

Sträck upp era händer och virvla runt

Skrik tills syret blir för tunt

Dansa med i vår kretsande ring

Glöm så alla gamla ting